Högklackat­manifestet

Du behöver inte sluta med klackar. Du behöver veta vad dina fötter klarar.

En fysioterapeuts guide till hur du väljer, tränar och använder högklackat smartare.

Högklackade skor kan förändra den som bär dem.

De kan förändra hållningen, steget, känslan och uttrycket. För vissa är de fest. För andra dans, scen, bröllop, röda mattan, lek eller ett sätt att känna sig lite mer som sig själv. Och just därför tycker jag att vi ska ta dem på allvar.

Inte som något förbjudet. Inte som något man måste lida sig igenom. Utan som något som faktiskt ställer krav på kroppen. Ingen ska behöva gå i klackar. Men alla som vill ska få bättre hjälp än “sluta”.

Jag har arbetat med fötter och dansare i många år, och jag ser människor som går, står och dansar i klackar ofta utan att deras fötter verkar gå sönder av det. Samtidigt ser jag andra där kroppen säger ifrån nästan direkt. Det är det som gör frågan intressant.

För det betyder att högklackat inte bara handlar om skon. Det handlar om matchningen mellan skon och personen som använder den.

När jag arbetade på Löplabbet såg jag samma sak med löparskor. Vissa kom in och ville ha den nättaste, snabbaste skon trots att deras fötter, styrka eller löpteknik inte alls var redo för det. Andra kom in och trodde att de behövde den mest stabila skon på väggen, när de i själva verket hade kunnat springa bättre i något lättare och friare.

Det var sällan skon i sig som var hela svaret. Det var matchningen: foten, kroppen, tekniken, målet och dosen.

Samma sak gäller klackar.

En högklackad sko flyttar vikten fram mot trampdynan, förändrar fotledens läge, låter vaden arbeta kortare och gör balansytan mindre. Det är verklig belastning. Men belastning är inte automatiskt skada.

Skidåkning belastar också knän, höfter och rygg. Ändå förbjuder vi inte människor att åka skidor. Vi tittar på förutsättningarna: kroppen, utrustningen, tekniken, träningen, dosen och risken. Sedan får personen själv avgöra om glädjen är värd det.

Det är så jag tycker att vi borde prata om högklackat också.

Inte att “klackar är farliga”, men inte heller att “klackar är ofarliga”. Utan vad klarar just dina fötter, i just den här skon, med just den höjden, den dosen och den tekniken?

För vissa är klackar ett dåligt val, åtminstone just nu. För andra är problemet inte klacken i sig, utan fel sko, för hög höjd, för lite kapacitet eller för lång tid utan återhämtning. Och det viktiga är: det går att ta reda på vilken grupp du tillhör.

Det är därför jag skriver det här.

För när vi som kan fötter använder vår kunskap till att bara begränsa, snarare än att bedöma, förklara och guida, då slutar vi vara experter och blir tyckare.

Jag vill hellre göra det vi gör på andra områden där människor utsätter kroppen för belastning de faktiskt tycker om: undersöka förutsättningarna, välja utrustningen, bygga kapaciteten, träna tekniken och hjälpa personen fatta ett bättre beslut.

En av de viktigaste distinktionerna är den här:

Vissa skor är smycken. Andra skor är bruksskor.

Det är inget fel på smyckesskor. En vacker Louboutin eller Manolo Blahnik kan vara konst för foten. Men den är inte alltid byggd för en hel arbetsdag, kullersten, tunnelbanetrappor och tre timmars mingel.

Problemet är inte att smyckesskon finns. Problemet är när vi kräver att den ska bete sig som en brukssko.

En brukssko i klack behöver göra något annat. Den behöver hålla foten, ge tillräcklig stabilitet, lämna plats för tårna att arbeta och ha en höjd som kroppen faktiskt klarar.

Det här är en text för dig som gillar klackar och vill förstå hur du kan använda dem smartare. Inte genom att låtsas att kroppen inte påverkas. Inte genom att kasta bort allt som är snyggt.

Utan genom att förstå fem saker:

rätt fot, rätt sko, rätt kapacitet, rätt teknik och rätt dos.

Fortsättning följer…